Håll dig tätt intill mig, för vi kan gå vår egen väg
2014-07-03 // 16:36:38

Jag minns inte vårt första möte, minns inte ens vårt första samtal - men jag minns tydligt stunden då jag verkligen såg dig för allra första gången. Någonting hände i mig, någonting kändes på riktigt. Du har varit i alla städer, det största äventyret jag varit med om är att vara med dig. Ändå håller du mig hårt, kysser mjukt och säger något som får mina ben att vika sig på mitten.

Din blick, ditt sätt att vara, din självklarhet - jag vill aldrig vara utan det. För jag vet. Vet att jag kommer bli så obeskrivligt jävla kär i dig.


(maj 2014)

Det som händer när man tränar hårt är att musklerna bryts ner, slits itu, faller sönder. Sen läker de ihop och blir starkare än nånsin. En liten hemlighet: det är applicerbart på allt i hela livet.
2013-09-16 // 17:38:00

Det ljud som uppstår när min paddels blad skär genom vattenytan, är bland det vackraste jag vet. Det gör mig lugn, "det låter som trygghet känns", och utan det vet jag inte riktigt vem jag är. För faller allt det som jag byggt upp, brinner det upp eller sköljs bort - då vet jag att jag åtminstone har någonting kvar. Någonting som lärt mig att stå på egna ben sedan dagen då jag tog mina allra första, stapplande steg. Någonting som lärt mig allt jag vet. Alla stora beslut jag behövt ta har jag fattat på vattnet, vid Vätterns södra strand. Där bestämde jag mig för att ta en paus från allt jag någonsin känt till, där insåg jag att jag var kär. Där förstod jag vad det hela går ut på, där beslutade jag mig för att göra slut. Där grät jag ut allt det som tynger och gör ont, där skrattade jag högt. Där konstaterade jag att jag måste bryta kontakten med någon jag trodde var viktig, där lät jag någon annan få fullständigt ramla in i mitt liv. Där smälte jag dagar av förvirring och sorg, där tänkte jag på dig. Där lärde jag känna en stor del av dem jag älskat (och fortfarande älskar), där... Där valde jag livet.

Ja, jag tror att det här är vad som räddade mig från att fullständigt gå under. Tack.

Ring inte, skriv inte. Lås inne ivern i dig.
2013-07-26 // 10:44:00




Du kan väl sakna mig ibland? Du kan väl stirra upp mot stjärnorna, så att vi har något gemensamt?
2013-07-18 // 10:59:39


(I övrigt: Tystnad. Tomhet. Tystnad och tomhet. Men vi delar åtminstone samma himmel.)

Och du lärde mig vända ryggen till världen som vänt ryggen till
2013-05-07 // 12:29:00

Det är maj månad nu och hjärtat slåss för att inte underleva. Slag på slag på slag på slag. För ett år sedan ville jag härifrån, och än idag ligger smärtan som tunga stenar på mina axlar. Tvingar mig djupare ner i jorden. Men ibland lättar dem och jag svävar några millimeter ovanför marken. Ett fåtal millimeter, knappt märkbart för någon annan än mig själv, men det spelar ingen roll - för där existerar inte ensamhet. Där är livet mindre komplicerat och luften lättare att andas. Där är du.

Det är maj månad nu och alla dubbla hjärtslag och lyckorus börjar med en tanke på dig. Du gör mig lugn och full av liv på samma gång och “anyone who ever gave you confidence, you owe them a lot”. Så snälla du, stanna i mitt liv till dess att jag ordnat upp det. För jag tror att du skulle kunna älska den personen som jag egentligen är.
 
Jag tror verkligen det.


Aprilhimlen
2013-04-08 // 13:14:38


Lyxen att få takhänga med tre favoritpersoner en söndagskväll i aprilsol(nedgång)en.

I've spent my time watching the spaces that had grown between us
2013-02-12 // 12:16:09

 
Och i natt drömde jag om dig.

The only one I've met who's "God Only Knows"
2012-12-28 // 17:17:00



---

Dancing In The Dark är en måndagsmorgon i dina föräldrars kök. Den är "kan du inte stanna en stund, de vill så gärna träffa dig". Den är nybryggt kaffe, kyssar och len hud. Den är att inte kunna äta frukosten ordentligt på grund av händer över bordet som vägrar släppa taget. Den är dagen då jag blev din.
 
Just Like A Woman är mitt huvud mot din bröstkorg. Den är att andas i samma takt, att somna tätt intill och att sju timmar senare väckas av kyssar på kinder, hals, nyckelben. Den är bekantskap som blir till trygghet som blir till ohanterbar kärlek som blir till någonting odefinierbart. Den är vänskap som blir till värme som blir till någonting som absolut ingen annan än du och jag kan förstå, men det spelar ingen roll för det är vårt.
 
Home är att försöka vissla i takt till introt men att börja skratta tills tårar rinner varje gång våra blickar möts. Den är vardag i din lägenhet, den är att laga mat tillsammans och den är känslan av att äntligen ha hittat hem.
 
Välgärningar & Illdåd är:
"Jag träffade honom en lördagsnatt i oktober. Letar man i arkivet kan man se att jag den dagen skrev "något märkligt hände idag, något som jag inte riktigt kan sätta ord på". Jag har fortfarande svårt för att sätta ord på det. Ett försök:

Vissa blickar ser rakt igenom, andra ser ingenting alls. Hans blick når precis lagom långt. Genom kläder och hud, in mellan revben och vidare in i hjärtat. Han ler. Mitt hjärta hoppar inte över något slag, utan slår istället dubbelt så fort. Känner allt.
"
 
What It Is är att förstöras av några ord sagda i fel ordning, men att senare samma kväll byggas ihop igen. Den är "men jag kan ju inte släppa dig" och "igårkväll kom jag på mig själv med att tänka att jag hellre kvävs med dig än andas utan".

New Slang är den låt som förde oss samman på riktigt. Den är en låt jag skulle kunna lyssna på dygnet runt, året om - om det inte vore för att den påminner så mycket om dig. Den är allt som var vårt. Den är allt som var. Den är allt som. Den är allt. Den är. Den.

Och idag lyssnar jag på dem allihop och minns. För idag är det fredagen den 28 december och i en jacka jag inte använt sedan den sista vinterdagen du var min hittar jag en papperslapp, på vilken du skrivit elva ord som får mig att tappa allt.

"Du slutar aldrig att förvåna mig och därför älskar jag dig."


Léon (1994)
2012-12-20 // 14:17:06

1904, 1q84 och 1965
2012-12-09 // 15:40:00


... album: The Tallest Man on Earth - There's No Leaving Now. Ett album som jag har lyssnat på i stort sett dygnet runt ända sedan det släpptes. Lyssna du också: här (eller här).

...bok: "1Q84" av Haruki Murakami . Som jag nämnt många gånger tidigare: jag älskar Murakamis romaner. 1Q84-trilogin var fantastiskt bra och förmodligen det bästa jag läst i år.

... film: Moonrise Kingdom. ("A pair of young lovers flee their New England town, which causes a local search party to fan out and find them.") - Ja, se den bara.

Verklighet, verklighet
2012-12-09 // 01:10:00

 
"Påtvingad glädje är ett bra substitut tills du är lycklig i själen."
 
Tack.
 
 

"De som älskade mest, de som var av kärlek besatta, det var dem som frosten tog."
2012-12-03 // 15:27:00

 
 
 
Jag började precis läsa "Torka aldrig tårar utan handskar: 1. Kärleken" av Jonas Gardell - och kan redan nu säga att den är helt fantastisk.

M M2 M3