Faller ner på knä, lägger ner mina vapen 2012-01-29 //
13:54:35
(Del ett med bilder från min fina storasysters bröllopsdag på Teneriffa. Allrakäraste syster.)
2011 - Årstiderna smälter samman 2012-01-02 //
01:08:55
Mitt 2011 började med en kyss på en balkong fylld av människor jag inte riktigt kände. På ett sätt lämnade jag aldrig riktigt den där balkongen, men på ett annat så har det mesta gått utför sedan dess. Det har varit ett berg- och dalbaneår med alldeles för många nedförsbackar. Jag har tagit sönder mig själv (det är jag själv som krossar mitt hjärta och inte du), samtidigt som jag inte hade stått på fötter idag om det inte vore för honom och mina finaste. Tappade bort mig själv i mitt eget liv men insåg att saknad kan man lära sig att leva med ibland.
September månad sammanfattade jag såhär (men kunde lika gärna ha pratat om hela året):
"Det är konstigt hur saknad kan leda till outhärdlig fysisk smärta. Hur det kan kännas som att skärvorna av ett krossat hjärta skär upp hela insidan. Hur en dimma kan ta över ett helt liv. För vad gör man när tomheten ekar för varje steg? När ensamheten gör benen så tunga att de släpar i marken? "Man rycker på axlarna, skakar av sig det, och går vidare", säger någon. Jag önskar att jag fungerade så. För vad gör jag?
Faller ihop i en hög på hallmattan och går sönder."
2011 var mitt värsta år någonsin. Men även mitt bästa. Jag tappade förmågan att kunna lita på någon men hittade något så mycket viktigare. Något så mycket större. Jag tappade taget om livet men hittade istället en hand att hålla i. En hand som höll kvar tills jag lärde mig hålla balansen på egen hand. Tack.
Vad jag bryr mig om nu 2011-12-18 //
20:00:00
Att somna vakna, andas, leva med en hand i sin. Hans hand. I min. Han håller precis lagom hårt och ligger tätt, tätt intill. Mitt hjärtas slag syns utanpå huden, men jag har aldrig känt mig mer lugn än jag gör här och nu. Här, i din famn. Nu, med dig.
When you're still waiting for the snow to fall 2011-12-12 //
13:15:15
Bilder från igår ♥
Det har blivit en slags tradition att ha julbaksmys en söndag varje december. En väldigtväldigt bra tradition som i år innehöll bland annat pepparkakshus, Rocky Road, julmusik och glädje. Och såklart även mig, Alexandra, Josse & de två jättefina på bilden här ovan. Tycker om dem så mycket.
8 anledningar till att älska tv-serien Vänner 2011-12-09 //
17:32:00
(Monica & Chandler som par, säsong 4-10)
Chandler: Y’know, I was thinking... What if I, uh, unpack here?
Monica: Then all your stuff would be here..?
Chandler: Well, what if all my stuff was here?
Monica: Then you’d be going back and forth all the time, I mean it doesn’t make any sense..?
Chandler: Okay. What if we lived together and you understand what I’m saying?
"You make me happier than I ever thought I could be. And if you'll let me,
I will spend the rest of my life trying to make you feel the same way."
-♥-
Extremt högt och otroligt nära 2011-12-07 //
15:08:46
“Sometimes I can hear my bones straining under the weight of all the lives I'm not living.” 2011-12-06 //
02:23:43
Det finns inte plats för mer än en huvudperson i varje liv. Jag måste lära mig att vara min egen, för jag blir ändå aldrig din.
Bygg något vackert eller krossa allt 2011-12-05 //
15:50:32
"Det finns ingenting här som är värt att skriva upp."
Några filmtips och en kärleksförklaring 2011-11-20 //
17:10:58
(From Minimal movie posters - fina filmposters från några ännu finare filmer. Se dem.)
Förresten.
Har ni sett filmen Garden State? Det finns en scen i den, då Natalie Portman räcker över sina hörlurar till Zach Braff (de båda spelar huvudrollerna) och ber honom att lyssna. Hon säger: "You gotta hear this one song, it'll change your life I swear."
Samma låt, New Slang med The Shins, förändrade mitt eget liv. Den förde mig samman med personen jag tycker om allra mest. Han som inte riktigt är min, men inte heller någon annans. Han som sa "dig ska jag hålla hårt i". Han som har en blick som når precis lagom långt. Han som flätar samman sina fingrar med mina.
Han som stannat kvar. I ett helt år.
Ett försök till att lätta upp stämningen på min annars så deppiga blogg 2011-11-18 //
23:59:10
Inne på åttonde dagen med vattkoppor. Jag har aldrig varit mer uttråkad än såhär i hela mitt liv. Vad jag gör för att fördriva tiden? Jo, jag tittar på gamla julkalendrar som Mysteriet på Greveholm, räknar prickarna på min kropp och dansar till Rolling Stones-låtar (men det är väl sådant som man borde hålla för sig själv).
8 anledningar till att älska tv-serien Vänner 2011-11-18 //
01:42:29
#1: Phoebe
Smelly Cat (eftersom "Inbäddningen är inaktiverad")
-♥-
Andas, andas, allting snurrar runt 2011-11-08 //
02:52:00
Behöver murar att luta hjärtat mot. Behöver någonting meningsfullt att fylla mitt liv med. Behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans. Behöver stabilitet för att inte falla ihop totalt. Behöver ork, mod, förståelse. Och så behöver jag dig.
Det här med att bara vara halvvägs ner mot botten när man trodde man hade nått den. Aj.
First Aid Kit 2011-10-18 //
17:49:41
First Aid Kit. Bilden togs när jag såg dem i maj förra året. I en liten trälada i en stad som ligger precis brevid min hemstad. Mysigt, vackert och helt enkelt så himla bra. Hittade denna musikvideo tidigare idag och kan inte sluta lyssna. Perfekta höstmusiken.
Så lite ork, så mycket dröm 2011-10-17 //
17:25:54
"Så trött på sanningen, behöver en ny"
Du är svår att leva utan, jag är svår att leva med 2011-09-29 //
02:19:50
"Hjärter dam, nu i september börjar en annan typ av vår."
Det är konstigt hur saknad kan leda till outhärdlig fysisk smärta. Hur det kan kännas som att skärvorna av ett krossat hjärta skär upp hela insidan. Hur en dimma kan ta över ett helt liv. För vad gör man när tomheten ekar för varje steg? När ensamheten gör benen så tunga att de släpar i marken? "Man rycker på axlarna, skakar av sig det, och går vidare", säger någon. Jag önskar att jag fungerade så. För vad gör jag?
Faller ihop i en hög på hallmattan och går sönder.
Behind every beautiful thing there's been some kind of pain 2011-09-24 //
16:18:32
Glädje 2011-09-21 //
14:07:06
Ögon tåras av en anledning, gråt tills tårarna tar slut. För det gör de, de tar slut. Fyll sedan ditt liv med människor som får dig att le tills kinderna krampar. De som ringer bara för att fråga hur du mår. De som behöver dig lika mycket som du behöver dem. De som lyssnar, älskar, förbättrar, förstår. De som gör livet lite vackrare när varje andetag gör ont.
♥
Homesick for a place that doesn't even exist 2011-09-20 //
00:29:31
weheartit.com
räddaren i nöden / the catcher in the rye 2011-09-08 //
01:39:42
Ett sista kapitel som jag har förälskat mig i 2011-09-07 //
02:19:40
Augusti har passerat men lämnade så mycket smärta efter sig. Jag raserar av minsta vindpust. Förstörs av några ord sagda i fel ordning. Tappar bort mig själv i mitt eget liv. Hur kan det ens vara möjligt?
Förundras. Förvirras. Förvärras. Försvinner. Förstår. Förlåter. Förlorar. Förstör. F...
"Jag vet inte..."
"Men du kommer veta. Allting klarnar tillslut."
"Och fram till dess?"
"Så väntar jag. Med öppna armar."
We will never be a part of the pictures once taken 2011-09-03 //
19:25:09
Vi går bredvid varann, tvåhundrafemtio meter rakt fram och sedan höger i korsningen vid gatans slut. Vi är inte påväg någonstans, inte ikväll. Du behöver inte säga någonting alls, jag känner dig så väl nu. Jag är inte din, vi båda vet att det förevigt kommer vara så, men ändå håller du min hand. Jag släpper din ibland. Du håller alltid kvar.
"Tillslut måste jag ju gå vidare, antar jag"
"Okej."
"Eller, hur menar du?"
"Du förstod nog rätt."
"... Men jag kan ju inte släppa dig."
Och igårkväll kom jag på mig själv med att tänka att jag hellre kvävs med dig än andas utan.
I walk upon the river like it's easier than land 2011-08-17 //
01:20:13
Hör du ljudet av juli där utanför? 2011-08-05 //
21:58:14
Juli. Ständigt två steg från paradise och kommer aldrig fram. Bryter ihop istället för att bita ihop. Blir mitt sämsta jag när allt går fel. Väntar på förändring men ändrar ingenting alls. Känner allt. Glädje, smärta, tomhet, ensamhet och fjärilar i magen. Tänker att det är konstigt att man kan känna sig så ensam när man har så många fina omkring sig. När man träffar tusentals människor i varje liv. Det är han som sitter bredvid på bussen för att det är den enda lediga platsen. Det är hon som ler mot dig i kassan på Ica och frågar om du vill ha kvittot eller ej. Det är barnen som leker på gården utanför och säger "hej" i kör när du går förbi. Det är din vän som ringer bara för att fråga hur det är. Och så är det han.
Vissa stannar upp, stannar kvar, andra går bara förbi. Några ser dig, någon ler. Många möter din blick, men de allra flesta tittar bort. Få lyssnar, ännu färre hör. Fler än du tror lämnar ett avtryck efter sig. De som behövs allra mest lämnar inte alls. Aldrig någonsin.
Jag träffade honom en lördagsnatt i oktober. Letar man i arkivet kan man se att jag den dagen skrev "något märkligt hände idag, något som jag inte riktigt kan sätta ord på". Jag har fortfarande svårt för att sätta ord på det. Ett försök:
Vissa blickar ser rakt igenom, andra ser ingenting alls. Hans blick når precis lagom långt. Genom kläder och hud, in mellan revben och vidare in i hjärtat. Han ler. Mitt hjärta hoppar inte över något slag, utan slår istället dubbelt så fort. Känner allt.
”Kyss mig”.
”För då ryser du”.
”Hur...?”.
”Jag känner det".
Och jag vet ingen som kan få in så mycket kärlek i så få ord som han.
Norwegian Wood 2011-07-18 //
12:56:03
Fin.
Hur hjärtat kan bränna för kärlek som aldrig kan dö men inte heller leva 2011-07-09 //
13:55:32
I lördags. Min systers fina barn, Molly & Melvin, världens sötaste.
---
För att citera Markus Krunegård: jag saknar ord, jag saknar tankar
dom jag har är gamla, användna på mörka platser som jag hellre glömmer än har kvar
Flyr 40 mil härifrån. Långt bort från "jag klarar mig utan dig såklart, men jag klarar mig lite bättre när jag är med dig". Jag tar mitt halva hjärta med mig och hoppas på att vara lite mindre förvirrad när jag kommer tillbaka. Puss, jag gillar er.
